Tillfrisknande kan se olika ut för olika personer, och ta olika lång tid.
På denna sida delar volontärer och anställda sina egna berättelser och erfarenheter kring vägen till friskhet, normer, ideal och livet efter ätstörningen.
Julia filosoferar En ätstörning är i mångt och mycket inget man ens skulle önska sin värsta fiende. Är svårt att se något positivt i en sjukdom där en själv...
Emma filosoferar I dagens samhälle fokuseras mycket på det yttre i form av utseende och status. Det ställer höga krav på oss som människor att leva upp till dessa....
Emma filosoferar För 6 år sedan blev jag frisk och fri från ätstörningen. Många gånger tänker jag tillbaka på min egen tid som drabbad. Ofta får jag frågan om...
Gustav filosoferar Att våga hoppas på att det kommer att det kan bli bättre kan kännas omöjligt vid blotta tanken under sjukdomen och även tillfrisknandet. Så var det för...
Gustav filosoferar Jag har gjort någonting galet men sjukt kul, det var något som jag sett fram emot under ett halvår och aldrig gjort tidigare. Jag åkte på ett...
Andrea filosoferar Varje år kring årsskiftet blir jag särskilt provocerad av alla tidningsrubriker som försöker locka läsare med rubriker som ”Bästa tipsen för en nyttigare jul”, ”Så lyckas du...
Felicia filosoferar När jag var på botten insåg jag inte hur sjuk jag faktiskt var. Det är först i efterhand jag förstår hur mycket ätstörningen begränsade mig. Där och...
Felicia filosoferar Det går aldrig tvinga någon annan att bli frisk från en ätstörning, utan det måste komma en vilja inifrån personen själv. Det vet jag utifrån egen erfarenhet...
Felicia filosoferar Väldigt många som är drabbade av ätstörningar är rädda för att tappa kontrollen gällande mat och vikt, och det var även jag när jag hade anorexia. Kontrollen...