Felicia filosoferar
När jag var på botten insåg jag inte hur sjuk jag faktiskt var. Det är först i efterhand jag förstår hur mycket ätstörningen begränsade mig. Där och då kändes det som en trygghet att leva i sjukdomen. Det enda som prioriterades var ätstörningen. Problemet var att ätstörningen aldrig blev nöjd, kraven blev starkare ju mer jag lyssnade på sjukdomen. Jag trodde jag hade full kontroll, men ätstörningen var för stark för att bryta på egen hand. När allting blev till ”måsten” insåg jag att det krävdes förändring.
Foto Frisk & Fri
Ibland var det svårt att hitta viljan, för jag ville både bli frisk men samtidigt stanna kvar i sjukdomen som då var min trygga vardag. Det friska livet skrämde mig, för vem var jag utan min ätstörning?
Det är viktigt att våga se sjukdomen och inte bara blunda för det som faktiskt skadar en själv. Jag började förstå att JAG SJÄLV hade varit min största fiende så länge. Det var JAG som klankade ner på mig själv, MINA tvång som skapade ångest, JAG som satte upp striktare krav och aldrig blev nöjd. Då förstod jag också att JAG kan göra förändringar för att bli frisk. Stöd från familj, vänner och vårdpersonal var behövligt och nödvändigt. Att våga vilja bli frisk och att ta steget mot ett friskt liv är stort. Men så fort man har en inre vilja så har man kraft att kämpa mot ett friskare liv. Det finns mycket stöd och hjälp att få för att hitta verktyg och metoder för att ändra sina tankar. Bli vän med dig själv för det är DU som ska leva med dig själv för resten av ditt liv. DU kan välja vad du prioriterar i livet, vad du har för tankar om dig själv, ditt värde och din syn på dig själv. Livet bortom sjukdomen är så himla mycket bättre!! Och det trodde jag aldrig att jag skulle kunna säga, för jag trodde aldrig att jag någonsin skulle bli helt frisk. Men det gick!! Kunde jag så kan du!