Tillfrisknande kan se olika ut för olika personer, och ta olika lång tid.
På denna sida delar volontärer och anställda sina egna berättelser och erfarenheter kring vägen till friskhet, normer, ideal och livet efter ätstörningen.
Tomas filosoferar Att vara närstående till någon som är i en svår position i livet kan många gånger vara ett speciellt läge att vara i. Du sitter ofta på...
Jenny filosoferar När jag ser tillbaka på tiden när min dotter var som mest sjuk minns jag den lite dimmig. Har svårt att minnas helheten, det mesta är korta...
Malin filosoferar Som vuxen närstående är en kanske oftast rädd för vad som kommer hända sen, som barn var jag ofta rädd för vad som hände nu. Att vara...
Felicia filosoferar När man är mitt i en ätstörning är det lätt att bli blind för vad den faktiskt gör med en. Ätstörningar tar många gånger ifrån en livets...
Julia filosoferar Om jag som vuxen skulle skriva ett brev till mig själv som tonåring. Då skulle det se ut så här: Hej du. Jag känner dig. Jag vet...
Thor filosoferar För några år sedan hittade jag ett en uppmaning som jag tyckte var meningsfull – och då ska ni veta att jag är ganska allergisk mot inspirationscitat...
Maja filosoferar Jag står och spolar bort lös från vinbären på kolonilotten. Detta eviga spolande. I år upptäckts lössen i tid och kanske behöver jag inte spola lika mycket...
Felicia filosoferar I flera år har jag som volontär mött personer som är drabbade av ätstörningar i mentorskapet och i stödchatten. Från detta och av egen erfarenhet har jag...
Maja filosoferar Jag har fått den där frågan så många gånger och jag ställde också den frågan till mig själv så många gånger under åren med ätstörning. Hur gör...