”Nyttigt” och ”onyttigt”– Livet är för kort för detta tjafs

Andrea filosoferar

Varje år kring årsskiftet blir jag särskilt provocerad av alla tidningsrubriker som försöker locka läsare med rubriker som ”Bästa tipsen för en nyttigare jul”, ”Så lyckas du äta hälsosamt under julhelgen” eller till och med ”Hur mycket onyttigt har ni stoppat i er under julen?”. Det var precis efter nyår 2003 som jag började banta. Jag hade mycket dåligt samvete över att jag hade ätit så ”onyttigt” under julen, och hade bestämt mig för att byta ut vissa matvaror mot ”nyttigare” alternativ. Inom ett par månader hade besattheten för ”nyttig mat” spårat ur och jag hade utvecklat en ätstörning. När det var som värst var det nästan ingenting som jag kategoriserade som ”nyttigt”, utan nästan allting var på något sätt ”onyttigt”. All onyttig mat var förbjuden.

När jag väl ville bli frisk insåg jag att jag behövde sluta tänka på ”nyttig” och ”onyttig” mat. Det skapade motstånd mot mina försök att bli frisk – och att äta. Att klassa mat som ”nyttig” eller ”onyttig” är nästan som att markera ”onyttig” mat som förbjuden. Ju mer förbjuden, desto mer lockande blir det. Jag tror inte på ”förbjudna” matvaror längre, för mig betyder att vara frisk och fri från ätstörningen att jag kan äta allt, utan onda tankar, utan dåligt samvete. Är det verkligen så farligt att äta en kanelbulle när man är sugen på en? Det tycker inte jag.

Foto Frisk & Fri

 

Jag är ursprungligen från Hong Kong, och älskar det svenska språket. När jag höll på att lära mig svenska stötte jag på ordet ”lagom”. Många svenskar har kanske varit med om hur otroligt svårt det är att förklara ”lagom” för icke-svenska personer. Själv har jag inte heller kommit på någon perfekt definition, utan jag har fått nöja mig med ”Not too much, not too little, just the right amount” – något de flesta svenskar jag pratar med godkänner som en bra förklaring av ordet. Så varför kan vi inte strunta i ”nyttig” och ”onyttig” och bara äta ”lagom” istället? Att äta lagom skulle betyda att man äter allt, med måtta, inte för lite och inte för mycket. Att det går att unna sig något gott, utan att en behöva älta över att det var ”onyttigt”.

Tidningsrubrikerna som arbetar för att skapa dåligt samvete under högtider utelämnar alltid faktumet att man inte äter som att det är julafton varje dag. Kan vi inte bara få njuta av högtiderna och äta lagom resten av året, utan att behöva stressa över ”nyttigt” och ”onyttigt”? Jag tror alla gånger att vi alla skulle må bättre av det, livet är för kort för detta tjafs.