Felicia filosoferar
Väldigt många som är drabbade av ätstörningar är rädda för att tappa kontrollen gällande mat och vikt, och det var även jag när jag hade anorexia. Kontrollen över mitt matintag fick mig att ”må bättre”. Problemet är att det i många fall är ätstörningen som tar kontrollen, och att det då skapas tvångsmässiga beteenden som snabbt kan eskalera och göra en sjukare och sjukare.
Foto Frisk & Fri
För hur mycket kontroll hade jag egentligen när anorexian styrde mina beslut, och jag endast tillät mig äta en apelsin till middagen? Eller när jag kom på massa anledningar till att skippa efterrätten på släktkalaset? När jag varje kväll tvingade mig själv att somna med kurrande mage? Det jag kallade kontroll var helt enkelt okontrollerbart, eftersom jag inte kunde vända mina sjuka beteenden på egen hand trots att jag till slut insåg att det var skadligt för mig. Även om jag nådde mina sjuka mål så blev anorexian aldrig nöjd, utan sjukdomen blev mer extrem hela tiden. Jag hade inte längre kontroll över mina beteenden, utan anorexian drev mig varje dag djupare i sjukdomen. Ätstörningen blev ALDRIG nöjd.
Att vara restriktiv och ha ett negativt kontrollbeteende går att vända, och för mig krävdes det insikt, vilja, tid och framför allt professionell hjälp – för en ätstörning kan vara jättesvår att vända på egen hand. Motivationen gick upp och ner, men genom att skilja på sjuka och friska tankar och förstå dess konsekvenser så blev det friska livet till slut en självklarhet att sträva efter.
Allt behöver inte vara så kontrollerat, utan livet är ganska bra när man kan vara spontan och hitta på oplanerade saker. Varje dag är full av möjligheter, och det är bara du som väljer vilka chanser du tar. Våga välja livet!!