Maja filosoferar
Jag har fått den där frågan så många gånger och jag ställde också den frågan till mig själv så många gånger under åren med ätstörning. Hur gör en för att börja gilla sin kropp? När jag gick in i sjukdomen så hade jag inga direkt komplex över min kropp – jag varken älskade eller hatade den. Den existerade mest. Visst, jag tyckte inte att mina knän var speciellt snygga och gillade inte heller att jag var så kort. Men, den gjorde att jag kunde vara i stallet, ta mig från punkt A till punkt B och som barn kunna klättra i träd och leka på höskullen hos min dagmamma. I takt med att ätstörningen växte sig strakare växte också kroppshatet. Min kropp blev något som behövde kontrolleras och förändras. För om jag kunde ha kontroll på den och ätandet så hade jag kontroll på mitt liv.
Foto: Frisk & Fri
Till sist så tappade jag också kontakt med min kropp, jag blev som en huvudfoting – ett huvud med armar och ben samt något där i mellan. Något jag inte riktigt längre kände. Och det gjorde mig rädd. Jag som under hela mitt liv haft en ganska god kontakt med min kropp hade inte det. Kroppen började dessutom protestera starkt, den mådde inte bra och det var också en av alla pusselbitar som gjorde att jag började göra ett ordentligt försök att bli frisk. Jag ville få en god relation till min egen kropp igen. En del i det arbetat var att börja förändra min syn på kroppen, att se på min kropp som jag gjorde som barn. Att den fyllde en funktion för det jag ville göra. Att börja se på kroppen för vad den var – inte för hur den såg ut.
Jag kan inte påstå att jag älskar min kropp varje vaken minut i dag. Men jag hatar den inte varje vaken minut – det är en väldigt skillnad. I dag är min kropp något som gör att jag kan rida – eller långtygla som jag gör på bilden, ta mig från punkt A till punkt B och gör att jag kan gå barfota i gräset. Som gör att jag kan leva mitt liv som jag vill. Det är som att jag behövt omprogrammera min hjärna och min syn på kroppen. Se kroppen lite mer som 8-åriga Maja gjorde. För hennes syn var ganska klok och mer hjälpsam jämfört med den syn Maja som levde med ätstörningen hade.