Felicia filosoferar
I flera år har jag som volontär mött personer som är drabbade av ätstörningar i mentorskapet och i stödchatten. Från detta och av egen erfarenhet har jag förstått att det är otroligt vanligt att vilja bli frisk från sin ätstörning – MEN bara psykiskt och inte fysiskt. Att vilja må bra, kunna känna känslor, ha bra relationer, vara social och spontan, kunna fokusera på andra saker men att samtidigt ha en smal kropp.

Foto: Frisk & Fri
Att känna att kroppens vikt och utseende är den viktigaste parametern i livet innebär att man måste jobba mer på den mentala biten och på ens självkänsla. Det handlar om att känna att man duger som man är, och att tillåta sig att må bra oavsett vilken vikt man är på. Ifall rädslan för att gå upp i vikt är starkare än viljan att bli frisk så är det rädslan man måste börja jobba med. Det kan behövas att man ”offrar” några kilos viktuppgång för att faktiskt kunna bli frisk. Ätstörningen tror att ens värde sitter i vikten och att kroppens utseende styr ens mående, vilket absolut inte stämmer. Ätstörningar är psykiska sjukdomar, de sitter i hjärnan. Det går inte att bara bli frisk från ätstörda tankar och att samtidigt behålla en sjuk kropp. Däremot går det att jobba på självacceptans och på sin egen självkänsla och faktiskt förstå att man är värdefull och duger som man är oavsett hur kroppen ser ut när den har stabiliserats från en ätstörning.
Det är inte konstigt att det känns läskigt att kroppen förändras. Men tänk vad skrämmande det skulle vara att förbli kvar i en ätstörning hela livet. Tänk på att alla duger som de är, och det som gör individer unika och speciella handlar inte om en siffra på vågen – det gäller även för dig!