Friida filosoferar
I min famn håller jag min lilla skatt, min älskade dotter. Just nu är hon lyckligt ovetandes om skeva kroppsideal, prestationskrav, krig och oroligheter. Tillåter mig vara med henne i denna trygga bubbla. Där allt bara är fint. Hon och jag. Vi njuter av våren och sommaren som blommar upp i naturen. Blommor, dofter, färg, fågelsång. Vi träffar vänner och familj. Jag är stolt som tuppen över henne.
Foto: Frisk & Fri
Men snabbare än jag förstår kommer hon växa upp. Hon kommer möta allt härligt livet har att erbjuda och allt det där jag vill skydda henne ifrån. I mig skriker en röst att inget svårt eller jobbigt någonsin ska få drabba henne. Men så vet jag att genom motgångar jag mött, har jag blivit starkare genom att tvingas möta dem. Genom att vara öppen med min erfarenhet av ätstörning har jag kunnat vara ett stöd för andra som kämpar. Med erfarenheten att livet ibland är en kamp och gör ont har jag lättare att känna tacksamhet för de dagar då livet är härligt och enkelt. Kanske är det den finaste gåvan jag kan ge min dotter – modet att våga möta livets alla dagar. De enkla och de svåra. Tryggheten i sig själv, hon är bra precis som hon är. Ge henne styrkan att be om hjälp när det är tufft, för i prövningar behöver vi varandra som mest.
Jag hoppas jag kan vara den förebilden för henne genom livet. Och jag vill skicka med det till dig som på något sätt är drabbad av en ätstörning, antingen själv, eller har en närstående som är drabbad. Det är okej att må dåligt. Det är okej att livet ibland gör ont. Det innebär inte att det kommer vara så för alltid. Våga be om hjälp! Våga lita på att livet har mer att erbjuda!