Maja filosoferar
Jag har tappat räkningen på antalet gånger jag fått den frågan – om det är värt att bli frisk. En fråga som kan tyckas obegriplig. Men befinner en sig i en ätstörning kan den var helt rimlig att ställa en sådan fråga till någon som gått igenom sjukdomen och är frisk i dag. Jag ställde den frågan själv när jag var drabbad. Är det värt allt kämpande? Blir livet verkligen bättre? Kommer jag trivas med mig själv som frisk? Vem är jag ens som frisk? I dag har jag svaret. Det är värt att ta upp kampen med sig själv, ge vården en ordentlig chans att hjälpa en, stå ut med ångesten och inte ta till mer eller mindre destruktiva sätt att bli kvitt den fortast möjligt. Att våga vara kvar i det som är så otroligt jobbigt att vara i. Att igen och igen och igen utmana sig när det kommer till ätbara saker och situationer. Att äta nästa måltid, utan att kompensera, oavsett hur dagen innan såg ut och att äta tillräckligt och regelbundet. Att möta sig själv med värme och aktivt jobba med att bryta beteenden som hörde ihop med ätstörningen.
Foto: Frisk & Fri
Jag kom till en punkt då jag inte orkade vara sjuk mer. Jag var livrädd och osäker på om det skulle vara värt det. Men jag kunde inte heller veta om jag inte provade. Jag kunde prova att bli frisk och se om det är värt det. För om det inte skulle vara värt det kunde jag gå tillbaka. En ätstörning ofta fyller någon form av funktion i ens liv där funktionen kan vara olika för olika personer. Tillexempel kan det handla om att en inte orkar känna sina känslor, att en vill ha kontroll på sin tillvaro när livet känns kaosigt eller för att straffa sig själv. Men för mig hade funktionen med ätstörningen mer eller mindre slutat existera. I stället hade den bara blivit ett stort hinder, ett hinder som gjorde att jag hade tappat bort mig själv men också det jag vill göra med mitt liv.
Ibland behöver en ta en dag i taget, bland en timma i taget och ibland en minut i taget. För även om livet som frisk också har motgångar och ibland känns tungt, så är det så livet också är. Alla rädslor jag hade innan besannades aldrig. Så till frågan om det är värt det – svar ja!