Från att vi började misstänka att det var något fel med vår dotter tills det var riktigt illa tog det bara 2-3 månader.
Jag önskar så att vi tagit kontakt tidigare med vården.
På BUP sa de senare att det var vanligt att föräldrar kände att de var steget efter hela tiden. Så kände vi också.
Vi hade aldrig klarat att hjälpa vår dotter utan vården. Inte en chans.
Men med vårdens hjälp har vi nu vänt det mot tillfrisknande på lika lång tid. Hon är fortfarande sjuk, men hon äter det vi serverar henne och även om ångesten finns där har hon lättare att hantera den. Att bli helt frisk, har vi förstått, tar ett par år i bästa fall.