Min mamma har varit sjuk i anorexia hela mitt liv. Nu är hon inte ”sjuk sjuk” längre för hennes hjärnspöken har blivit färre. Vad som hjälpte mig mycket i tonåren när hon stod framför spegeln och sa att hon var fet var någonting min 7 år yngre syster sa. ”Hon har på sig fel glasögon nu”. Att se det på det sättet att man kan se sig själv i fel glasögon med fel skärpa har hjälp mig mycket och fick mig att förstå att min mamma inte ser sig själv för den hon är utan att det är sjukdomenen som pratar och visar något annat.
