Jag är idag 50 år och min mamma 75. Hon har, under hela mitt liv, varit sjuk i anorexia/bulimi. Jag önskar så att man ska försöka se personen och sjukdomen som två olika saker, men det är inte lätt som ett litet barn. Däremot är det viktigt att det lilla barnet får stöd och hjälp med det. När jag växte upp rådde det enormt tabu runt denna sjukdom. Det gjorde att vi inte pratade om det och då heller inte fick vi något stöd. Jag förstår nu att hennes sjukdom har påverkat mig mycket och hela vår familj. Vi orkar liksom inte ha kontakt med allt vi var med om. Släkt och vänner fanns inte runt oss då mamma hade svårt med sociala relationer, det blev alltid konflikter och vi barn var tvingade till lojalitet. Så se till att uppmärksamma barn till föräldrar med sjukdomen
