Vår dotter har varit sjuk i två år. När sjukdomen ilsket pressade sig in i vårt liv gick världen under för ett tag och det enda jag kunde se var en elak sjukdom som formligen tog vår älskade och glada dotter ifrån oss. Det blev en mörk tid med mycket ångest, läkarbesök och en kamp att få vardagen att fungera. Allt kretsade kring mat och vikt och vi tappade bort oss i mörkret. Under ett års tid fanns få glädjeämnen tyvärr. Vändningen för mig var när vi åkte bort på en resa där vi slapp stå i köket och fundera ut bra måltider utan kunde njuta av sol, bad och all inclusive. Äntligen började jag se vår dotter som den underbara flicka jag saknat så länge och vi fick en fantastiskt bra resa utan bråk och gråt. Vi upplevde att när vi började fokusera på andra saker än mat (tro mig det är inte lätt) så började sjukdomen ge vika och släppa fram henne igen. Nu har det gått drygt 2 år och det går sakta framåt. När jag får mina mörka stunder och ser att portionerna blir små och kalorifattiga så försöker vi att hålla tungan rätt i munnen och kommenterar det inte så mycket. Vi har ofta väldigt bra stunder vid middagsbordet där vi inte pratar om mat utan om andra saker som hänt under dagen. Gudarna ska veta att resan mot ett friskt liv inte är lätt. Kämpa på därute och ge aldrig upp hoppet att ert barn kan bli frisk och fri. Kram.
