Ett litet ord med så mycket innehåll

Maja filosoferar

Fri. Ett litet ord på tre bokstäver, men som med så mycket innehåll. För mig innebär fri från ätstörningen att jag kan äta vad jag vill och att jag inte har några uppsatta regler över vad jag får och inte får äta. Jag delar inte in mat i onyttigt och nyttigt längre. Jag vaknar inte på morgonen och det första jag tänker på är: när jag ska äta? Vad ska jag äta? Med vem? När kan jag kompensera? Eller hur kan jag komma undan? En släkttillställning är inte längre förknippat med ångest över vad som kommer erbjudas i matväg. Jag kan se mig själv i spegeln utan fastna framför den och granskar min kropp. Jag försöker helt enkelt inte kontrollera livet genom att kontrollera vad jag äter.

 

Foto Frisk & Fri

 

Men, det betyder inte att jag aldrig tänker jobbiga eller självkritiska tankar. För det gör jag, precis som alla andra. De tankar som kommer handlar dock sällan eller aldrig om min kropp eller vad äter. Eller att jag borde göra förändringar i mitt ätande. Visst, det kan flyga förbi en sådan tanke men jag tror att det är oundvikligt i de samhälle vi lever i. Men, maten är inte ”lösningen” för att hantera livet. Jag får fortfarande prestationsångest och beslutsångest, jag kan fortfarande lägga ribban högt när det kommer till mina prestationer. Mellan varven är livet en lite kamp, för att livet är så. Men det är en kamp som inte landar i maten. Eller, det sista kanske inte är helt sant, för när livet händer ordentligt så tappar jag ofta hungern. När det sker så behöver jag äta i alla fall, då får jag plocka fram ”Skalmans mat-och-sov-klocka” och äta på bestämda tider även om signalen hunger är som bortblåst,  jag vet också att hungern kommer tillbaka. Jag tänker att jag som tidigare drabbad av en ätstörning inte är immun, men jag är fri nu och jag tänker fortsätta vara fri.