Maja filosoferar
Ätstörningar och internet. Ätstörningar och sociala medier. En kombo som inte är helt optimal. Vi är många som följt andra i en liknande situation men också skrivit och delat med oss av vår sjukdomstid på sociala medier under ätstörningen. Jag är en av dem. Och det blir inte alltid så bra. För när en är sjuk blir också allt en skriver och gör extremt färgat av sjukdomen. Det är så lätt att trigga någon annan och så lätt att trigga sig själv, omedvetet. Sjukdomen suger åt sig allt och det är inte alltid en själv förstår. Jag gjorde inte det. Jag både triggades och troligtvis triggade andra. Jag drogs till bilder, texter, klipp som ökade min ångest och dåliga mående, för att en del av sjukdomen ville det och den blev aldrig nöjd.
Foto Frisk & Fri
En del i mitt tillfrisknande var att sluta läsa, skriva och ha kontakt med personer som var mitt i ätstörningen. Jag både gav och fick ”stöd”, ”stöd” som inte var så bra för mig och den friska sidan. I stället gav det sjukdomen glöd. Jag trodde och upplevde att det var hjälpsamt och jag kände mig mindre ensam. Men sen blev det tvärt om, jag mådde sämre. Fick tillexempel dåligt samvete om jag haft en förhållandevis bra dag och någon jag följde och hade kontakt med inte hade haft det. Att släppa sådan kontakt gjorde det dessutom lättare att släppa den sjuka identiteten och hitta vem jag var. Och bli frisk. Jag hittade nya, friskare platser i social medier som också blev mer hjälpsamma. Den kombinationen var en viktig pusselbit för mig och jag tror att det kan vara en viktig pusselbit för andra också.
Att dela med sig av sina erfarenheter är något en kan göra sen, när en blivit helt frisk och fått perspektiv på sig själv och på triggers. För berättelserna behövs. Jag behövde dem och jag kommer fortsätta att dela med mig av mina, nu när jag har perspektiv på mig själv.