Tillfrisknande kan se olika ut för olika personer, och ta olika lång tid.
På denna sida delar volontärer och anställda sina egna berättelser och erfarenheter kring vägen till friskhet, normer, ideal och livet efter ätstörningen.
Andrea filosoferar Varje år kring årsskiftet blir jag särskilt provocerad av alla tidningsrubriker som försöker locka läsare med rubriker som ”Bästa tipsen för en nyttigare jul”, ”Så lyckas du...
Emma filosoferar I dagens samhälle fokuseras mycket på det yttre i form av utseende och status. Det ställer höga krav på oss som människor att leva upp till dessa....
Anna filosoferar Jag har länge funderat över språk, normer, förhållningssätt och hur vi agerar när det kommer till det ätstörda samhället. Vad vi säger till varandra, hur vi talar...
Gustav filosoferar Jag har gjort någonting galet men sjukt kul, det var något som jag sett fram emot under ett halvår och aldrig gjort tidigare. Jag åkte på ett...
Friida filosoferar På bilden är jag i min systers hall, på väg till kyrkan för att säga ja till min man! Vi gifte oss 2020, mitt under coronapandemin. Med...
Maja filosoferar Jag har tappat räkningen på antalet gånger jag fått den frågan – om det är värt att bli frisk. En fråga som kan tyckas obegriplig. Men befinner...
Friida filosoferar I min famn håller jag min lilla skatt, min älskade dotter. Just nu är hon lyckligt ovetandes om skeva kroppsideal, prestationskrav, krig och oroligheter. Tillåter mig vara...
Gustav filosoferar Att våga hoppas på att det kommer att det kan bli bättre kan kännas omöjligt vid blotta tanken under sjukdomen och även tillfrisknandet. Så var det för...
Felicia filosoferar När jag var på botten insåg jag inte hur sjuk jag faktiskt var. Det är först i efterhand jag förstår hur mycket ätstörningen begränsade mig. Där och...