Ätstörningar är ytterst komplexa och svårbehandlade sjukdomar. Personer i alla åldrar drabbas, men för alla under 18 år hamnar ett stort ansvar hos föräldrar. Det ser vi i Frisk & Fri dagligen i våra kontakter med närstående.
I vår vårdrapport, som publicerades i februari 2024, har 320 föräldrar angett vad de är mest besvikna på inom ätstörningsvården. Det som flest tog upp var en önskan om stöd till familjen, att erbjudas egna samtal med psykolog. Även att få hjälp med hur man ska hantera besvärliga matsituationer eller stark ångest hos den drabbade. Det kunde också handla om något så basalt som att informera föräldrar om behandlingsplanen och vad som väntar.
En förälder i enkäten uttrycker det såhär:
Det är enormt svårt för en förälder att klara att ta hand om en svårt ätstörd ungdom med svår ångest, det kan man inte klara ensam! Ingen blir hjälpt av att föräldern blir knäckt och utmattad.
Anorexi har högst dödlighet av alla psykiatriska diagnoser. Även hetsätningsstörning, bulimi och andra ätstörningar har komplexa sjukdomsbilder som ofta inkluderar svår ångest och grava självskadebeteenden. Det går inte att förutsätta att föräldrar har kompetens att möta detta utan gediget stöd från vården, vilket inte är praxis. Det saknas manualer och i vissa regioner även stödsamtal.
Vi i Frisk & Fri har daglig kontakt med föräldrar och vår uppfattning är att vården måste stötta föräldrar mycket mer. Det behövs handfasta råd. Inte bara vid matsituationer, ångest kan förekomma dygnets alla timmar. Ett stort problem är även kompensationsbeteenden, som tvångsmässig rörelse eller kräkningar. Även här saknas individanpassade verktyg, utformade i samarbete med drabbade och närstående.
“Vården säger till oss vad vi ska göra, men inte hur. Om det inte går som planerat känns det som om skulden läggs på oss föräldrar, som varken har kunskap eller ork.”
