Novellen Utkiksplatsen del 4

del4

Benen katapulterar honom upp och han stampar med fötterna hårt i gruset, barren och mossan, men slutar genast. Som ett stort klumpigt djur känner han sig. Han undviker att titta ner i marken, för att slippa se groparna efter sin vredesstepp.

Han låter ett förtvivlat -Åååååå, ljuda och tar sig för pannan. Ser sedan sina händer och börjar daska dem mot sina lår, för att han tycker att vartenda finger ser ut som en korv. Slutar daska sina händer. Han känner hur låren dallrar.

Det har blivit sen kväll och maten är nog redan framdukad hemma. Pappa brukar inte ringa när Amadeus blir sen, för Amadeus är skötsam. Han har bra betyg, trevliga kompisar, och brukar inte festa särskilt ofta trots att han går sista året på gymnasiet. Det är bra om pappa redan dukat fram maten för då kan Amadeus säga:

-Jag behöver plugga. Jag äter på rummet, och sedan ta tallriken för att dela den med hunden.

-Å, Garnet, viskar Amadeus. Hunden heter så. Namnet är pälsrelaterat. Amadeus saknar henne. Han går ner för kullen, tar höger på Bergstigen, Stationsgatan och börjar gå ner mot stationen. Krassen i trottoarrabatten börjar få en vissen yta. Han kommer till korsningen där tennis spelats med hans huvud men den här gången känns allt som det ska. Det är länge sedan han ätit. Den friska höstluften kyler hans lungor och han drar djupt efter andan. En utandnings alla små vattenkristaller blir upplysta och färgade i silver av en grå gatlykta. Han tycker den ser ufoformad ut. Just nu känner han sig inte ufoformad.

Postad 20 mars, 2014

Taggar: , ,