Det bemötande som verkligen berör och ger mig stöd är när personer verkligen tar sig tid (och vågar) lyssna på allt det som jag som jag bär inom mig. Att de inte kommer med snabba råd om vad jag som nära familjemedlem ”behöver” och ”ska” göra, utan de enbart lyssnar. Det är så befriande att bara få tala ut.
