En morgon ringde jag i panik till mitt jobb, min chef svarade och sjukskrev mig veckan ut. Det var det bästa, att min chef beslöt det åt mig. Jag orkade inte mer. Senare i veckan träffade jag en psykolog som fick mig att se det positiva med livet igen. För att min lillasyster med anorexi ska orka så måste jag orka och där med ta hand om mig själv.
Min lillasyster är inte helt frisk ännu, men under vissa perioder ser jag glimten i hennes ögon igen och det är guldvärt. Jag vet att hon kommer att bli frisk.