Anslagstavlan

Anslagstavlan är en del av närståendeprojektet föreningen driver med medel från Socialstyrelsen.

Anslagstavlan vänder sig till dig som är eller har varit närstående till någon med en ätstörning och är ett forum där du som närstående kan dela och ta del av andra närståendes upplevelser och erfarenheter. Vad är dina bästa tips för att orka? Har du ett bra bemötande du vill berätta om? Hur bemöter du den drabbade? Välj det tema du vill skriva om och dela med dig av dina erfarenheter och tips, eller ta del av andras berättelser! Du kan även söka bland publicerade inlägg, genom att söka på en specifik frågeställning du vill läsa om och/eller på vilken relation den närstående har.

Du är anonym när du skriver på anslagstavlan och inläggen kommer först att granskas innan de publiceras för att säkerställa att inget känsligt innehåll publiceras och att det svarar på någon av de tre frågeställningarna.

Så länge den sjuka inte vill så går det inte

Skrivet av Förälder 24 år - 2 oktober, 2017
Min mamma har nu haft sjukdomen i 11 år. Trots att hon varit nära att mista livet 2 gånger i sjukdomen så går det tyvärr inte upp för henne hur sjukdomen påverkar henne. Jag har tjatat, bönat och bett, varit på läkarsamtal, samtal med Capio ätstörningscenter och hälsat på många timmar på sjukhus. Men hur mycket man än kämpar så går det inte upp för min mamma. Nu efter 11 år har jag kommit till den punkten då jag insett att hur mycket jag än kämpar så kommer inte min mamma bli frisk om inte hon heller väljer att kämpa mot sjukdomen. Många tårar har fallit från min ögon, men nu när jag verkligen kommit till den punkten, då jag inser att jag inte kan påverka så känns det lättare. Lättare att faktiskt släppa taget om sjukdomen som påverkar en så mycket. Jag kan inte jobba mot något och må dåligt för något som jag själv inte kan påverka. Även om man vill sin anhörige väl i denna sjukdom så har man ett eget liv som man själv också måste ta hand om. Mitt råd är att släppa taget och inte låta denna hemska sjukdom ta över de anhörigas liv också.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Håll fast vi småsaker

Skrivet av Syskon 14 år - 2 oktober, 2017
Min storasyster blev sjuk och när jag fick reda på det så tänkte jag inte att det skulle bli annorlunda mellan oss men det har det. Vi kommer aldrig få en relation som innan detta men jag hoppas att vi kommer ha en bra eller bättre relation efter detta. Men mitt tips är att göra många av dom sakerna som ni gjorde innan personen blev sjuk, tex gå på stan, film dag osv

Läs mer

Frågeställning: Hur bemöter du den drabbade?

En insikt som hjälpt: Den sjuka måste vilja bli frisk

Skrivet av Förälder 50 år - 11 juli, 2017
Jag har förstått och fått insikt om att så länge den sjuka inte vill bli frisk så spelar det ingen roll vad vi som föräldrar gör. Och detta säger alla jag pratat med som varit sjuka och som nu är friska. Det spelar ingen roll vad vi gör så länge hon själv inte vill till 100%. Så är det. Det var en jobbig insikt men också viktigt för vår överlevnad tror jag. Maktlösheten är ju total i denna sjukdom., och sliter sönder en. För att inte tala om det dåliga samvetet över att man inte lyckas göra sitt barn friskt. Vi finns alltid vid vår dotters sida, men tjat etc leder inte till tillfrisknande, kanske till att hon äter lite mer just den dagen bara. En viktig insikt som sagt för at vi som anhöriga ska orka hela vägen.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Storasyster frisk från bulimi stöd till lillasyster med anorexi.

Skrivet av Syskon 19 år - 7 juli, 2017
Frisk från bulimi sen ett antal år tillbaka och nu har min yngre syster insjuknat i anorexi. Viktigast för mig är att inte förändra den relation vi har, inte vara som en förälder som tjatar utan behandla henne precis som jag behandlar mina vänner. Jag har beskrivit min oändliga kärlek till henne, jag har sagt att hon kan ta upp vad som helst med mig, jag har berättat min egen resa (utan att uttrycka triggade saker) och jag har gett möjlighet till alternativ som kan underlätta, som att hon själv kan få vara med att laga maten tillsammans med mig så hon kan se vad som finns i och vara med i att bestämma vad som ska vara i, men att vi jobbar ihop så jag fortfarande kan hålla koll.

Läs mer

Frågeställning: Hur bemöter du den drabbade?

Skriv dagbok

Skrivet av Förälder 42 år - 22 maj, 2017
Från den första dagen sedan min dotter fick diagnosen anorexi har jag skrivit dagbok. Förutom att skriva om hur dagen varit gjorde jag varannan vecka upp en önskelista. En lista där jag skrev upp mål som jag önskade innerligt att min dotter skulle nå och alla mål delade jag sedan upp i delmål. Detta hjälpte mig otroligt mycket under vår kamp. Varje gång som det kändes helt hopplöst bläddrade jag tillbaka i boken och läste mina mållistor och såg att vi faktiskt hade bockat av flera mål, att vi inte var kvar på samma plats som när hon fick diagnosen.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Se den drabbade som en nödställd

Skrivet av Förälder 55 år - 14 februari, 2017
Min dotter har berättat hur hon upplever det när den anorektiska rösten plågar henne.
Bilden är en mörk hed, det blåser iskallt, hon snubblar fram, ensam och räddare än hon ens kunnat föreställa sig att man kan vara och så ensam som om resten av världen var utplånad i ett kärnvapenkrig
Hungrig, frusen, övergiven av alla och jagad av en dömande demon.

Jag försöker se min tjej därute, tänker att jag vill bara krama henne, hålla henne, värma henne och trösta..
Tar fram den bilden när jag blir arg eller trött.
Öppnar armarna o kramar henne fastän jag nyss blivit galet förbannad över något hon gjort.
Klarar det inte alltid förstås, men det häftiga är att när jag gör det, går ångesten över nästan omedelbart.. situationen reder ut sig, maten blir uppäten och hon har vunnit en seger över "rösten"

Hon lärde mig det här!
Jag frågade i lugnt läge hur hon ville att jag skulle hjälpa henne när det var hemskt med ångesten.
Hon svarade;
mamma, jag vill bara ha en kram för jag är så rädd då..

Ibland funkar det ju inte, hon knuffar undan mig, avvisar kramen
Men rätt ofta funkar det iallafall!
Speciellt när jag påminner henne om att hon inte behöver slåss ensam, att vi finns här

Iallafall hjälper den bilden mig att hålla mig själv lugn i svåra stunder!

Läs mer

Frågeställning: Hur bemöter du den drabbade?

Inse att hur bra man än är så gör man fel ofta..

Skrivet av Förälder 55 år - 14 februari, 2017
Man vill hjälpa! Man vill göra rätt, säga rätt saker, inte göra tillvaron ännu svårare för sitt barn, sitt syskon, sin partner, sin vän...
Man lyssnar på den som är sjuk,man läser allt man kan om
ätstörningar, man får råd av proffs på ätstörningar, man läser bloggar om vad man inte ska säga till någon med en ätstörning...
Och ändå, snubblar man ibland, blir alldeles för arg, för ledsen, agerar själv som att man var sjuk

OCH DET ÄR OK!! Det gör alla ibland!!

Lyssna på texten till låten HOLD ON av Nano, den skulle kunna vara skriven direkt till oss som älskar någon med en ätstörning!

HOLD ON...
Du måste tro på att du fixar det (viktigaste textraden!!!! ever!)
Även om du gråter inom dig
Även om du är trött på att bara överleva
Fake it 'till you make it
YOU'VE GOT TO HOLD ON..
fritt översatt

Och mitt i situationen som idag spårade ur helt med kastad mat, tårar o skrik o jag överväldigad av en känsla av hopplöshet över att jag blev arg istället för att se vad som hände, mitt uppe i tumultet hörde jag dem låten inom
mig, och sjöng den för min dotter..

För det är vad det handlar om, håll ut o gör så gott du kan i varje stund men fatta o accepteta att ingen ingen gör allt rätt. Bara HOLD ON...

Trött men ändå lite hoppfull ensamstående o gammal mamma

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Sjukdomen frodas i hemlighetsmakeri

Skrivet av Förälder 52 år - 1 februari, 2017
Jag hjälpte min dotter med att inte prata om sjukdomen med andra,ville värna om hennes integritet, vilket gjorde att hon kunde utveckla den i lugn och ro utan att omgivningen märkte så mycket. Själv klassar jag mig idag som medberoende i hennes sjukdom. Nu är hon frisk, men det är lätt att vara efterklok.

Läs mer

Frågeställning: Hur bemöter du den drabbade?

Prata inte om mat eller vikt med personen med en ätstörning

Skrivet av Vän 18 år - 18 januari, 2017
Som förälder kanske en behöver sätta gränser och regler. Men som vän är det inte din uppgift! Fråga hur personen mår, vad personen tänker på och hur det känns? Istället för att kommentera att du ser att personen inte äter eller gått ner i vikt. Kommentera aldrig kroppstorlek, oavsett om du tycker att det är positivt att personen lyckats gå upp i vikt så säg inte det. Väldigt mycket kan vara triggande för en sjuk person, men inte att fråga hur personen mår. Jag tror personligen att bara finnas där och lyssna är det bästa du kan göra som vän. Gå och prata med nån! Det är inte heller lätt att vara närstående.

Läs mer

Frågeställning: Hur bemöter du den drabbade?

En hjälpande hand

Skrivet av Syskon 25 år - 10 januari, 2017
En morgon ringde jag i panik till mitt jobb, min chef svarade och sjukskrev mig veckan ut. Det var det bästa, att min chef beslöt det åt mig. Jag orkade inte mer. Senare i veckan träffade jag en psykolog som fick mig att se det positiva med livet igen. För att min lillasyster med anorexi ska orka så måste jag orka och där med ta hand om mig själv.

Min lillasyster är inte helt frisk ännu, men under vissa perioder ser jag glimten i hennes ögon igen och det är guldvärt. Jag vet att hon kommer att bli frisk.

Läs mer

Frågeställning: Har du ett bra bemötande du vill berätta om?

Våga visa känslor

Skrivet av Förälder 61 år - 10 november, 2016
Mamma till en dotter som blev sjuk vid 12 års ålder. Då fanns det ingen Frisk & Fri Förening att få hjälp av, tyvärr, och om det fanns något annat så blev vi i alla fall inte informerade. Tror att vi gjorde alla fel man kan göra under sjukdomstiden, men har ändå orkat ta oss igenom. En anledning till detta kan vara att vi faktiskt pratade och visade våra känslor, oro, förtvivlan, maktlöshet för varandra i familjen. Detta var nog ändå bra för det drabbar hela familjesituationen. Dottern är idag 28 år, frisk och volontär i Frisk & Fri. Är själv stödmedlem och kan ibland känna en liten tagg, att detta inte fanns för oss. Därför känns det bra att vi kan vara till hjälp för andra nu.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Visa känslor!

Skrivet av Förälder 50 år - 9 september, 2016
Det här handlar om att du som är närstående, oavsett om du är familj, vän, släkt eller annat, säger hur du känner till den drabbade. Våga visa att du är arg och ledsen. Jag har hållit inne alldeles för länge med mina tårar inför vår dotter. Vilket helt talar emot hur vi som familj eg är, men det var rådet jag fick av sjukvården. Men det är helt fel. Visa dina tårar, jag tror det är viktigt, och visa att du är arg också. Inte på den sjuke, utan på sjukdomen.

Läs mer

Frågeställning: Hur bemöter du den drabbade?

Tid för dig själv

Skrivet av Förälder 49 år - 29 augusti, 2016
Försök hitta tid för dig själv. Försök hitta tid med din partner. Gör roliga saker med hen som är sjuk. Gör roliga saker med syskon, om det finns. Om du kan gråta, gör det. Oj vad jag har gråtit under det här året. Men jag mår bättre av det och blir starkare av det. Försök ta en dag i taget. Titta inte för långt fram i tiden, oroa dig inte för ngt som inte är ännu. Detta är ngt som jag själv får arbeta med varje dag. Tala om för dig själv att du är bra, att du gör allt som står i din makt. Var snäll mot dig själv. Det är viktigt för att orka. Och våga prata om er situation! För det visar sig att ALLA känner ngn som är drabbad, direkt eller indirekt. Detta är ingen "skämmig" sjukdom. Kämpa på, ni klarar det! Och tänk positivt! Vi kommer klara detta!

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Fungerande vårdkontakt

Skrivet av Syskon 26 år - 23 augusti, 2016
Under min systers ätstörningsbehandling fick vi som närstående uppleva vård som inte fungerade, men också vård och behandling som fungerade. Jag upplevde det väldigt tryggt när min systers behandlare var, för både systern och oss närstående, tillgängliga. Vi kunde höra av oss via mail, telefon, sms och fick nästan alltid svar samma dag. Att när det krisade kunna få svar på både konkreta frågor som, "vad räknas som sås i matschemat" (när det blivit diskussioner kring detta i måltidssituation), till att bolla hur vi kan förhålla oss till systerns varierande motivation, var en trygghet i kaoset.

Det var också skönt att kunna ha en behandlingsmodell att luta sig tillbaka mot. Att slippa diskutera vad som är en "normal" portion och hur många smörgåsar som ska ätas under mellanmålet. Alla sådana diskussioner hänvisade vi till vårdenheten. Vi behövde inte själva besluta i dessa frågor utan kunde istället lägga den konflikten på professionella behandlare.

Läs mer

Frågeställning: Har du ett bra bemötande du vill berätta om?

Prata

Skrivet av Syskon 18 år - 16 augusti, 2016
Min erfarenhet säger att man måste prata om de.Alla nära personer till den drabbade behöver prata med någon för att orka med.Även fast alla inte förstår kan de lyssna.Och man måste även prata med den som har ätstörningar men då måste man ta de försiktigt.Att låtsas att sjukdomen inte finns hjälper ingen

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Matkassen hjälpte oss

Skrivet av Förälder 14-16 år - 16 augusti, 2016
Vår dotter hade alltid synpunkter på vad vi skulle äta till middag. Genom att vi prenumererade på en av de vanliga Matkassarna varannan vecka, slapp vi i alla fall diskussionen de veckorna. Att kassen var för ett definierat antal personer hjälpte också till att ange hur mycket var och en skulle äta. Vi är tre i familjen och kassen är för 4 personer så det blev också en "rest" portion som var bra att ha till lunch åt henne på helgen eller vid något annat tillfälle.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Hitta en rimlig roll

Skrivet av Övrig släkt 21 år - 16 augusti, 2016
Som barn till en förälder med ätstörda beteenden är det svårt att veta hur man ska bete sig. Man vill finnas, stötta och hjälpa men det är tungt att som barn vara förälderns "psykolog". Tror det är viktigt att komma ihåg att oavsett vad är det inte ens ansvar som barn. Man kan finnas, ge kärlek och stöd, protestera mot ätstörda resonemang - men jag är aldrig ansvarig för vad min mamma eller pappa äter, en tanke som hjälpt mig mycket.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Föräldragrupp gav kunskap, ork och uppmuntran

Skrivet av Förälder 46 år - 4 augusti, 2016
När den objudne gästen (ätstörningen) plötsligt tog över vardagen i vår familj rasade allt. Golvet försvann under mig och familjen - hur kunde det gå så fel, varför just vår dotter och vad gör vi nu? Så mycket oro, så många frågor och så utlämnad och ensam som både jag och min man kände oss. Dottern fick snabbt komma till behandling på ätstörningsenhet. Vi föräldrar fick också erbjudande om en föräldragrupp, där vi tillsammans med andra föräldrar i samma situation och erfarna behandlare under en termin gick igenom olika teman och ventilerade frågor med varandra. Det gav kunskap och trygghet inför åtgärder, men framförallt var det så oerhört skönt att träffa andra föräldrar i samma situation, mitt i behandling. Att få bekräftelse på sina egna erfarenheter, sin egen rädsla, att man inte är ensam - det gav så mycket. I gruppen fick vi erfara att det finns de som har det värre än det egna barnet. Men också hopp, gläjde och tröst när det det gick bra för ett annat barn. Vi kunde gråta och skratta tillsammans, ta med oss knepiga situationer till diskussion och lära oss av varandra. Jag är oerhört tacksam för föräldragruppen. Vi behövde den där och då, mitt i krisen. Den gav styrka, ork och uppmuntran att kämpa på och hitta nya krafter när marken har rämnat.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Om att orka

Skrivet av Förälder 47 år - 8 juli, 2016
Att se en närstående drabbas av denna helvetiska sjukdom är oerhört jobbigt. Att man dessutom är maktlös och viljan att bli frisk måste komma inifrån den som är sjuk, gör det inte lättare.

Jag hade inte orkat utan stöd från vården, samtal med andra i samma situation och kunskap och åter kunskap. Man måste förstå mekanismer för att också förstå vad man själv kan påverka och inte. Att veta att man inte är ensam är viktigt. Egen tid är oerhört värdefullt. Tänk bara att få äta en frisk middag med personer som inte bryr sig om hur stor en portion är, vad den innehåller m.m! Det är en befrielse när man lever nära en person med en ätstörning.

Jag har ringt många gånger till vårdaren vi får hjälp av. Många gånger har vi behövt stöd i argumentation, var och när vi ska sluta argumentera och ibland ställa frågor som hur stor är egentligen en portion?
Jag är vården evigt tacksam för hjälp och stöd. Vår dotter är fysiskt frisk nu, men långt ifrån fri från anorexin. Jag ska försöka ha mer tålamod. Men det är lättare nu för det går åt rätt håll.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Egen kurator

Skrivet av Partner 41 år - 7 juli, 2016
Redan första gången vi besökte psykologmottagningen för att påbörja behandling av min sambos ätstörning fick jag en egen kurator. Jag brukade träffa henne varannan vecka. Vid några få tillfällen när det kändes akut hade jag turen att få till ett extra möte samma eller nästa dag jag ringde. Numera träffas vi med 2-3 månaders mellanrum och snart tror jag att vi avslutar vår kontakt.

Läs mer

Frågeställning: Har du ett bra bemötande du vill berätta om?

När någon lyssnar

Skrivet av Övrig släkt 27 år - 7 juli, 2016
Det bemötande som verkligen berör och ger mig stöd är när personer verkligen tar sig tid (och vågar) lyssna på allt det som jag som jag bär inom mig. Att de inte kommer med snabba råd om vad jag som nära familjemedlem "behöver" och "ska" göra, utan de enbart lyssnar. Det är så befriande att bara få tala ut.

Läs mer

Frågeställning: Har du ett bra bemötande du vill berätta om?

När barnet börjar att må bättre

Skrivet av Förälder 40 år - 7 juli, 2016
Mamma till en kille på 14 år med anorexia.
När vår son sakta började må bättre så kom min trötthet eftersom. Vi sökte direkt hjälp via barn och ungdomsmottagningen och dom har varit helt fantastiska! Det vi lärde oss som vi tycker är viktigt är bl.a. att vi människor hanterar kriser olika (för oss gällde det närmast min man och jag). Kändes skönt att någon förklarade tex varför min man inte visade sin oro på samma sätt som jag. Han levde precis som vanligt medans mitt liv plötsligt stannade helt och det kunde jag bli så ledsen över. Nu förstår jag att det var det bästa för vår familj just då<3 Vi var väldigt öppna med vår sons sjukdom från första stund och det har både vi och han känt som en bra hjälp för tillfrisknandet.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Våga berätta

Skrivet av Förälder 50 år - 6 juli, 2016
Jag berättade för mina närmaste släktingar och vänner att vår dotter hade fått ätstörning. Det hjälpte mig att få berätta, och att få deras stöd och omtanke.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Våga

Skrivet av Övrig släkt 37 år - 5 juli, 2016
Många dansar runt den drabbade, vågar inte fråga, vågar inte säga. Mitt bästa tips är att faktiskt säga. "Jag ser att du mår dåligt", "Jag försvinner inte, jag finns här". Inte sopa ätstörningen under mattan. Att säga efter en måltid: "Vad händer i dina tankar just nu?" och möta det.

Läs mer

Frågeställning: Hur bemöter du den drabbade?

Glöm inte bort dig själv som förälder på denna resa

Skrivet av Förälder 50 år - 5 juli, 2016
Att ha någon att prata med som verkligen förstår situationen man är i är så mycket värt för det är verkligen svårt för utomstående som inte varit i den sits man är i att förstå hur det är.
Och glöm inte bort dig själv på denna resa vilket är så lätt att man gör.

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Prata med någon förstår

Skrivet av Partner 29 år - 4 juli, 2016
Prata med någon som fattar, på riktigt. En mentor eller någon annan i liknande situation. Sök upp! Det går inte att förstå befrielsen i det förrän man testat. Mitt bästa life hack som närstående!

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Våga ställa frågor

Skrivet av Vän 40 år - 4 juli, 2016
Jag vågar fråga min vän hur han mår. Jag gör det utan att kommentera hans matintag, vikt eller kropp.

Jag försöker få till en dialog där han får berätta vad han tänker och känner utan att jag dömer, men där jag också berättar att jag är orolig för hans mående.

Det är viktigt att våga lyssna. Jag tror vi glömmer det många gånger.

Läs mer

Frågeställning: Hur bemöter du den drabbade?

Du är också viktig

Skrivet av Partner 40 år - 4 juli, 2016
Kom ihåg att även du är värd att få må bra. Glöm inte bort dig själv!

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Mentor

Skrivet av Förälder 50 år - 4 juli, 2016
Att kunna få en mentor via Frisk & Fri har hjälpt mig oerhört.

Att bli lyssnad på, tagen på allvar och vrida och vända på saker med någon som vet

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?

Inbjuden till möte

Skrivet av Syskon 24 år - 4 juli, 2016
När min lillasysters behandlare bjöd in hela familjen på ett möte där vi fick information och möjlighet att ställa frågor.

Läs mer

Frågeställning: Har du ett bra bemötande du vill berätta om?

En chef som förstår

Skrivet av Syskon 25 år - 1 juli, 2016
När jag berättade för min chef att min syster var sjuk i en ätstörning och hon gav mig en kram och sa att jag endast ska göra det jag orkar med.

Läs mer

Frågeställning: Har du ett bra bemötande du vill berätta om?

Påminn dig själv

Skrivet av Förälder 45 år - 1 juli, 2016
Påminn dig själv om att det går att bli frisk och fri

Läs mer

Frågeställning: Vad är dina bästa tips för att orka?
This is an animated dialog which is useful for displaying information. The dialog window can be moved, resized and closed with the 'x' icon.